Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Sällskap

Jag kan ta din hand och
vandra vid din sida mil efter mil
vara dig nära under måndränkta
nätter, under ensamma himlar

Jag kan känna huden knottras
längs din ryggrad och sakta
dra mina fingrar genom ditt
långa, mjuka hår

Allt för att känna
perfektionismen i skapandet

Jag kan vara efter dig när
alla dina närmsta svikit dig
när det enda som dövar rädslan
är att slå ihjäl nattens väktare

Jag kan vara över dig när
du minst av allt anar det
slita testar av ditt hår för att binda
runt din hals och hänga dig

Slänga dig ut från livets avgrund
där min krossade själ ligger

Sann kärlek är värd att dö för
och jag talar alltid sanning




Fri vers av Stigmata Plague
Läst 452 gånger
Publicerad 2005-07-28 20:31



Bookmark and Share


  KatastrofKatt
Du är svart som natten. Jag gillar det skarpt!
2005-08-01

  Queen_of_Rain
hjälp! som denna dikt drar mig till sig!! man sugs in i dess perfektion med en sitt närhet och krypande obehag med pefekt vä'ndpunkt! verje ord känns unikt och dess tema är så fulländat attt ja inte vet vad ja ska ta vägen!! "and all god's children are insane"...
2005-07-29
  > Nästa text
< Föregående

Stigmata Plague
Stigmata Plague