Teet bränner i halsen, tårarna likaså
jag sitter i väntans stunder
den här tiden på året är svår att förstå
September beklädd i gulnande bakgrunder

Du gav mig tid, en hand, en tröst
du gav mig ensamhet, ett kallt regn mot min hud
livet kuvar in sig i grå höst
och ner faller löven utan ett ljud

Tystnad förseglar hustaken
draperar väggarna i mitt rum
jag sover bort dagar, om natten vaken
men kvar i en euforisk dröm

Ledan är värst, vägen är tung
fyller ditt tomrum med min musik
ditt svala vin gör mig lugn
när jag vinglar hem genom storstadstrafik

Tvåsamhet delad till ett splitter
dina läppar mot hennes röda
stjärnorna strör ut sitt glitter
och känslorna förblir döda