jag vandrade i mörkrets timmar

snöyran hade bevingat vinterns demoner
de förföljde mig trakasserade bet och hånade mig

i morgonsolens rosa skimmer såg jag is på ditt fönster främling
is av outsägbarhetens invecklade mönster
skulle jag våga be dig om hjälp

men nej jag gick bara förbi
trampade outtröttligt spattigt vidare
mina klackar trummade den frusna markens melodi

jag visste nog var jag hade mina demoner
men jag visste inte vem du var

främling