håglöst blickande
över
tomheten
som alltid dröjer
kvar

oförståelse
över
känslorna
som bara känns
inuti avskedet
i bandagen
kring saknaden
inlindade
i skimret
av dig

att
förutom det
vara

död

det är
bojor
värda namnet
ett känslokallt
fängelse
där det uppgivna
sitter på livstid
fastkedjad

i mig