där du står
och ser
din egen
spegelbild
i avgrundsvattnet
där dina
tårar
droppar
i dina egna
sår
där ditt
sista
fotspår
tyst
håller andan

där
finner
du

mig

det finns
inga mer
ljus
att släcka
jag är

framme

…

leder denna
trappan
bara
neråt

utsuddade frågor
inristade
inuti
varje
andetag

svaren gråter
sanning
och jag
ömsar
ännu en gång
skinn
för att bli
naken
ren
från allt
från er
avskyn
hatet

mig
själv

men
mitt blod
är igengrott
mina dagar
är slut
solen
har gått
ner
över ett
ensamt
naket
träd
vars krona
blåser
varthelst vinden
behagar

jag

jag är för svag