jag sprang på ett yrväder
en vilde
ett vrak

blicken var vilsen, vild, full av törst
så tom..

blicken skrek -" herregud, ge mig mer!" Herregud, ge mig mer!"
-"av vilja och värme och åtrå, passion
av beundran"

hon hatade att vara trygg,
det var vad hon skrek
hon fullkomligt skrek med sin kropp

livet hade knutit hennes skenande hjärta
knutit henne fast
vid en man

en man
hon borde ha älskat
en man
som gett henne allt

men var gång hon lät honom veta
vem hon egentigen var
var gång
hon levde ut

då valde han annat istället


annat ...

han älskade
men kunde inte se
han hade aldrig sett hos någon

så hon sprang i min famn när jag kom
hon skrek och grät som ett barn

jag är jag
jag är jag
här är du..