Allt jag säger blir bara fel.
Det spelar ingen roll vad jag gör.
Men ge mig ett jävla manus varje gång då.
Då behöver jag bara lära mig det så blir allt bra.
Som en liten docka som bara har vissa ord när man trycker på magen.
Som inte själv bestämmer vad den ska säga.
Ska jag bli en liten docka ?
Är det så du vill att det ska vara ?
Tror du det är med meningen att jag säger vissa saker.
Men visst jag ska glömma att jag någonsin levt ett annat liv.
Vill du det ?
Är det vad du kräver av mig ?
Jag har inget förflutet längre.
Utan jag har bara levt i dom tre närmsta månaderna.
Är det så jag ska leva resten av mitt liv ?
För om det är så, då orkar jag bara inte leva mer.
Jag vill inte glömma allt som varit.
Utan jag tar vara på dom och gläds av det som har varit.
Men du kan inte se det va ?
Det var inte så dåligt förut.
Men du värkar glömma mer och mer.
Men jag tycker att minnena är värdefulla.
Och om du inte gillar det.
Synd för dig.
För jag vill inte läsa ett manus för att inte göra fel.
Det är inte jag som gör fel som säger gamla minnen.
Det är du som gör fel genom att få mig att känna mig dum.
Och genom att säga att jag inte får prata om mitt liv.
Varför skulle hon vilja veta vad jag har gjort dessa tre månaderna.
När hon praktiskt taget redan vet det.
Du kan inte tvinga mig att läsa ett manus för varje dag som går.
Du kan inte tvinga mig att bli en docka.
För det är du som gör fel, inte jag.