ett löv fläktar till i elementets värme
vinkar till mig långsamt i natten
och jag ryser till fryser till

av förundran av nyfikenhet av ensam rädsla
djupt inrotad inuti det sköra skalet av det jag kallar mig

vad vill de mig
alla dessa tunga frågor
som vaknar till liv i nattens timmar

vem eller vad är du för mig
vem eller vad är du alls
frågar jag lövet

vem eller vad
över huvud taget
är du löv

är du gud viskar jag

kan man anta att det lilla lövet är gud
eller är alltsammans en helhet

är jag ett löv

men löv fladdrar vilt även i vinterns stormar
och ingen bestämmer vindens riktning
eller har jag fel nu igen

jag ler

lutar mig tillbaka mot sänggaveln
mina ögon blinkar takten med nattens musik
avvaktar morgonen symfoni dess gryningstimma
och dagens eventuella livsfrågor kryper närmare mig

snart dags att gå upp igen
dricka kaffe

läsa tidning och dricka ännu mera kaffe