Från den sista morgonen

minns jag hur du

så omsorgsfullt

samlade alla misslyckande

i en vass korg

rädd för att släppa

så du sov

inte med ett

utan två ögon öppna


Då hade inte det mesta sagts

kanske bara gjorts

det var därför vi inte

hade några sår:

själv var jag öppen som Nilen