Brandlarmet gick i skolan idag
och jag blev gladare än någon annan.
För jag visste vad som väntade.

Vid ån utanför skolan
är du vackrare än någonsin
och inget kan mäta sig med ditt leende.

Jag var helt förtrollad. 

- Fan vad jag älskar brandövning
skrev jag min engelskabok.

Jag var modig idag.
Jag ställde dig en fråga.

(- Får jag ställa en fråga?
-Ja, du kan ställa den i hallen där borta)

Du svarade inte, det var nästan
som om jag inte fanns.

Där gick han hem, hem igen med
allt han hade med sig när han kom...

Men du, vi gör såhär:

Sluta le, så slutar jag falla.