Ibland tror jag att jag är så nära
så nära att jag kan känna frosten
Så nära att jag kan känna revolutionen

och mitt hjärtas rebelliska slag

Och ibland slår mitt hjärta så hårt
att det hoppar ut ur min bröstkorg
och iväg upp
upp så långt att jag inte kan se

mina drömmar ligger inte på marken

Vi har så lång väg kvar, och vi hittar nog aldrig hem
men med dig vid min sida slår mitt hjärta hårt
min bröstkorg ger vika och slagen går i din riktning
du stjäl mitt blod och ger det liv

Under kalla gatlyktor
tar du mina färger
och gör dom till neon