Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

otrohet och sömnad.




jag sörjer
de händer som vandrat längs min kropp
men som aldrig någonsin
varit mina


och om hon visste
hur du spunnit glans
lämnat hetta
längs
mina kalla marker



men det finns en plats
längs mina revben
där även glömska
kan slå sig till ro

där ensamhet
endast
är bevis på styrka



















Fri vers av Tove Meyer
Läst 1215 gånger och applåderad av 21 personer
Publicerad 2008-10-01 01:26



Bookmark and Share

    amandala
makalöst !
2008-10-04

  jonas a VIP
kan inte säga varför, på något sätt, men fan vad bra, orden berör,
2008-10-03

    ej medlem längre
WHAT?! Shit vad bra, ja förlåt,
inget konstruktivt alls här nu,
förlåt, bokmärker & applåderar
på stört!
2008-10-03

  Carola Zettergren
ENASTÅENDE!!!!
2008-10-01

  Tabes
Starkt. Med längtan och kärlek som en välbehövd klädedräkt!
2008-10-01

  Lena Renman
Så vackert skrivet om något som i verkligheten är så "lumpet" som en otrogen man som inte vågar stå för sina handlingar vare sig åt det ena eller andra håller och som därför överger och behandlar två kvinnor ( eller fler vem vet) illa.

Otrohet och sömnad, dessa ord som båda innehåller så mycket, sammansatta i rubriken, redan där är det mycket bra.

Om denna man som lämnat ensamhet efter sig både som delvis närvarande och frånvarande skrivs vackra ord.

""spunnit glans" ordvalen ger mycket makt åt den frånvarande personen.

Väl skrivet

lena
2008-10-01

  Aisha
"....där ensamhet
endast är bevis
på styrka.."
underbart skrivet...!!
A.
2008-10-01

  Ola Rydberg
Passion och
stolthet

bra skrivet
2008-10-01
  > Nästa text
< Föregående

Tove Meyer
Tove Meyer