Ett steg framåt.
Men nu har vi gått tillbaka
alla steg som finns att gå.

Och idag vill jag bara klä mig i grått,
lägga mig i en vattenpöl
och blunda.
För vi är inte värda några tårar.
Inte på samma sätt som hon,
och jag ska inte ens deppa ihop för henne.
Jag ska inte deppa ihop alls.

Jag ska sy i en knapp
i min regnbågsfärgade klänning
och dricka te hela kvällen.
Sen är jag färdig.
Sen ska jag acceptera
allt som försvinner.
Jag ska förstå att du
nog inte lyssnade för att du ville det.

Kanske kramade du mig
för att du måste?
Kanske var det jag som
tvingade dig?
Eller så ville du också.

Men jag ska inte tänka mer på det.
För det blir inte som förut.
Då kommer inte tillbaka
och världen kan ta slut
idag.

Mina fötter är kalla.
Jag har gått i tygskor genom regnet.
Jättemånga steg
åt varsitt håll.