jag är en av dom små julgranskulorna.
och jag vill inte bli tappad på golvet.
jag är så skör, mitt glas så tunnt
så jag vågar inte chansa.

annars kanske jag skulle varit hos honom igen
(jag såg honom på ett café, han hade samma ögon fortfarande)

fast jag minns att när han tappade mig fanns en annan verklighet att landa i, och den som vi byggt upp vid sidan av var den enda som tog skada.


men nu är alla världar en.
och tappar någon mig igen
så har jag inte flera liv
och kanske krossar någons kliv
mig.

då kanske skadar jag någon.