Jag har ett hjärta runt min hals.
Jag brukade tänka att
det är som mitt.
Det är ganska fint att se på
med sina små krumelurer
och sin blanka yta,
ändå är det ingen som vill ha det.

För det är så kallt.

Men nu är alla krumelurer
och vinklar och vrår
fyllda med dig.
Och du trummar därinne
i 300 bpm
som om du vill slå dig ut
därifrån.

Och jag skulle också vilja
bli av med dom ondaste smällarna
men du sitter liksom fast
och jag kan inte släppa ut dig.
Det kanske är meningen
att du ska vara där.

Och hålla det varmt.