Och en nyväckt morgonsol
får daggen att ånga från asfalten
Och lönnbladen målar sig
färgstarkare än igår

Kan inte sluta önska tillbaka tiden
fastän ånger är större än saknad
Det finns en sömnblinkande tystnad kring mig
som jag betraktar gåendes en öde väg

Och jag kände den svaga känslan
av stödjande händer i mitt hår
Och förstår när jag vänder mig om
att de egentligen aldrig var där