jag sjunker i värde
år efter år

och allt jag inte bryr mig om är
explosioner,
allt jag inte bryr mig om är
våld
och skriken från gatan utanför

men nu
när lungorna känns
punkterade
och ingen
cykelpump i världen
kan fixa dem igen
tror jag på inflation,

nu tror jag på instängd ilska
och punkter på kroppen
som inga fingrar kan nå
inte ens med långa naglar
och
strumpeband
i silver



jag har fastnat i ditt nät
som den fisk jag är
och mina lömska fenor
har tappat sin glans,
mina käkar har tappat all styrka












nu ber jag dig
att stanna timvisarna;



kanske vill tiden stanna
innan jag blir
helt värdelös