natten bryter samman
och dess vattenpölar speglar månen
beundransvärt blåsvart


kvarglömd efter festen rullar flaskan glittrande
fast den är inkastad bland kvarlevor och grus
klirrar den ändå fram svag nattmusik


isolerade av vågornas skum
vissnar palmerna ned
för att endast dö
i nattljus


båtskelettet ligger och gungar i spillror
splittrat av tidvatten och klippor
naket och sårbart
biter det sig ändå fast vid strandkanten

en tröstlös kamp i natten

överträffad av evighetens vågor
kommer det trots allt att kapitulera
och bli ett med havet

liksom vi