En ofantlig rädsla svepte in över mig idag. Kan inte minnas när jag var så rädd senast. En isande kyla bet sig fast i mitt inre.

Ett vrål och ytterligare en telefon i tusen bitar.

Den ilska visste inga gränser, så fuktansvärt okontrollerat ursinne. Skulle gissa att den bottnar i smärta och frustration.

En känsla av panik borrade sig fast och en tankeström för genom min hjärna. Hur ska det kunna skapas ett lugnt och tryggt hem när dessa vredesutbrott kan komma utav ett telefonsamtal?
Ett förslag på ett vettigt sätt att lösa detta förkastades med orden
-Tänker inte sjunka så lågt.

Nähä?... För att detta beteende ligger ju på en mycket högre nivå......?











I bakrunden spelas Pink Floyd - Hey you och plötsligt befinner jag mig i ett annat rum, i en annan stad, i en annan tid långt bort från min verklighet.