- Jag är inte kär i dig! Jag kan inte göra något om det inte är 100%.

Orden slog med full kraft mot hjärtat som glödde av tillit och som just tillåt sig att bli någonannans igen.
Slaget orden gav fick hjärtat att brista, glöden att slockna och det vände hem.

- Jag har nog aldrig varit kär i dig, jag kanske trodde det. Jag var kär för ca 3 år sedan i Jossan. Jag kunde bara sitta och titta på henne hur länge som helst.

Dessa ord föll för ett slutet hjärta ändå brann gråten i halsen. Tårar av ilska ville tränga ut men hölls envist tillbaka. Ilska över att ha trott på fagra ord, släppt taget om sitt hjärta men mest för en dröm om en framtid.
Stora kraftansträgningar för att på nytt slå hjärtat i järn men envist påminner illamåendet om att det är omöjligt denna gång, inte ens för en vecka.

En överenskommelse om att inte ses eller höras av på ett tag, skulle ge hjärtat tid att samla sig men ack så fel. Smsen haglade som aldrig förr. Det gavs ingen tid. Var gång det pep till i telefonen kom ett nytt "gulligt" sms och var gång detta skedde for alla hårda meningar genom huvudet.
- Mitt liv är över, förstört.
-Jag är inte kär i dig.
-Jag känner ingenting.
-Jag har vetat i 3 veckors tid att jag inte är kär i dig.
-Jag vill inte ha det, jag vill VERKLIGEN inte ha det!

Hjärnan tillät inte hjärtat att läka. Då beslöt förnuftet att träda in. Nu fick det vara nog, dessa ord är och förblir bara ord. Ord någon annan yttrat då denne gjort ett val. Livet kan inte stanna här - så här. Det hjälper inte att "gråta över spilld mjölk". Livsglädjen måste få fritt spelrum igen. En beslutsam suck och med nyfunnen styrka fann sig hjärtat till ro med att återgå till det som var innan denna person.

2 dagar förflöt sedan de hårda orden blev sagda och både hjärtat och hjärnan hade accepterat livet som det skulle komma att bli. DÅ ringer mobil telefonen och utan att tänka en tanke reagerar hjärnan med att svar i telefonen. Samtalet pågick länge med många skratt och skämt.

Hur det kom sig att kroppen befann sig på hans arbetsplats kan inte hjärnan minnas. Men där var den och plötsligt i hans armar med läpparna mot hans.
Hjärtat slog ett extra slag medans hjärnan skrek STOPP.
Osammanhängande fragment av det han sa
-Jag vill försöka igen
-Jag kämpade inte
-Vill du försöka igen?
-Nu kör vi
Just det här hade hjärnan drömt om och hjärtat hoppats på och där hände det. Dessa naiva organ trodde att det nu skulle bli bra igen.

Dagarna förflöt och förnuftet märkte att det står inte rätt till men varken hjärnan eller hjärtat ville lyssna. Förnuftet påpekade gång på gång saker i tillvaron som inte var som förut och tillslut började de envisa h organen lyssna på det förnuftet sa
-Han håller helst inte om dig
-Han har bara 2 gånger under alla dessa veckor sagt att han tycker om dig.
-Han vill inte ha sex med dig.
-Han har inte gjort något som bot för sitt svek eller försökt övertyga dig om sin ånger.

Plötsligt gick hjärnan på hög varv
-Han kanske inte tycker om mig
-Jag är inte attraktiv - har han en annan vid sidan av?
-Vad känner han?
-Vill han verkligen detta-det verkar inte så.
-Är detta bara en enkel lösning för honom?
-Kommer han göra mot mig som mot henne?
-Vad känner han nu inför det han verkligen inte ville ha?

Alla dessa tankar resulterade i att hjärtat nu tvivlade starkt
-Han tycker inte om dig, då hade han visat det på alla tänkbara sätt
-Man har inte sex med någon man varken attraheras av eller tycker om
-Han känner fortfarande inget, han vet inte hur man gör,törs inte, vill inte
-Han vill inte men känner sig tvingad att "göra det rätta"
-Enkel lösning - nej men det som borde göras
-Klart han gör mot dig som mot henne, han har gjort det förr och han vill inte ta i dig så klart han hittar andra att bedra dig med, du attraherar honom inte
-Han vill fortfarande inte ha det men det finns inget annat val

Hjärtat törs inte släppa in honom igen av rädsla att han åter igen ska såra när han ångrar sig och inte vill försöka. Hjärtat vill inte vara den som känner mest därför törs det inte känna alls. Det behöver omvårdnad, ömhet, kärlek och övertygelse men det uteblir. Avsaknade får hjärtat att tvivla starkare och starkare för var dag. Följden av detta blir att dörren som stått på glänt nu sakta glider igen.
Egenvärdet säger att detta är inte nog - jag förtjänar att leva med någon som är kär i mig, älskar och attraheras av mig - min person. Vill ha allt eller inget - hela sagan.

I bröstet kämpar hjärtat - det vill bli älskat och det vill gå där ifrån.

Detta - ett hjärtas kamp.