Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

jakt



lie ene lin, hon är fläckad



halvor;  

halvt om halvt kallt
nog inte sällan vacker
flyfällan ligger älskat       fånget
stycknade jungfruslagg kring

jungfruolva under jordens hals
barmarkens armar klenaste blå

sen

skotten hans insida vräker om vindsmaken
sträckta segel
dovande smärtgrop.... strålt tystna

sent
makliga olvers ländskynken
smetade och grep kring (hennes mödomsmörker)



aldrig bländande (när)
grepen mellan klyftan rinner
järnröd
saktade stå..r i kolnad pulverbur


lindan med kalkvita


härvor av menande
gick ur (hennes)

hala kind





ruggat vete som
slag men vitordad kom det

"ängar dräps mjukt"





Fri vers av Cattastropher
Läst 317 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2008-10-18 20:56



Bookmark and Share

  K*
Ohhooo "skotten hans insida vräker om vindsmaken"

Vilken skälvning! Fy sat*n!

(hennes mödomsmörker) hjälp.

Blev så glad! Tyst här så länge och nu värsta
stormen av omskakande, bedårande ord.

Du ställer alltid temperament och gjutna element mot varandra så jäkla jäkla snyggt och stilfullt och man blir så fascinerad att man vill ÄTA dina ord. Vill veta allt, mer och bakom! Vill sitta i ditt rum och se dig arbeta, se alla tankar bli bläck på papper. Du är fenomenal. Bara så du vet!
2008-10-21

  Inkarasilas
Satt jag här med kaffekoppen och glömde stänga munnen, vaknade till av det sakta sipprandet och hur mitt öga började rulla.

Jakt. Hetsjakt min vän.

Nog kan jag läsa det som kvinna och se parametrarnas tysta stål slå mig halvt fördärvad. Hennes mjuka länder som lindar och slutligen sliter huvud av av älskarens oförstånd.

Vad trodde han, allt hon visat - den sida där det kalla strålar, där finns inga fluffiga mjuka ängar som omfamnar svek och trampanden över själ.

Förövrigt ser jag det som ett Globalt välde, hela dikten i all sin prakt, hur människan som - han- är den som skövlar

'jungfruolva under jordens hals
barmarkens armar klenaste blå'

När det då rullar tillbaka dessa vågor av liv finns inte enbart Moder Jord som den som ofamnar hon jagar den som dräper - hon bränner sönder som Sol - aldrig under lydnad och visar det svarta ansiktet.

'härvor av menande
gick ur (hennes)

hala kind





ruggat vete som
slag men vitordad kom det'

ja nu jävlar var det storsläggan den sista meningen, lite i taget, utan att du det märker ska allt vara tyst igen, ja. Hur hotfullt är inte det.

"ängar dräps mjukt"

Herrebarn. Jag slickar tangenterna. Kaffe överallt. Jakt. Hetsjakt min vän. Det är brända fläks i blick och jag slickar skärmen.
2008-10-19

  पिWhite Eagleॡ gästas av &#
ordkavalkad alá Catta

mums för kvälls´själen. :))
2008-10-18
  > Nästa text
< Föregående

Cattastropher
Cattastropher