Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

syrenrot, hon ligger barkblond

 

 

ge den undran
för dess gruvhand riven
för från svarta kotband stjälpt

siktet såg det sedda


gråspärrad över myrsänket
mänskans tegande gom



hädan ligger hon rödsådd vänd
gå inomnatten först efter


hennes lögande sång
där brottet strilat

öga

öga

 

mun


hennes var blicken hög
mänskas kön som rev
revs djupet in

 

 

 


Fri vers av Cattastropher
Läst 351 gånger och applåderad av 5 personer
Publicerad 2008-10-19 09:20



Bookmark and Share

  K*
God damn och Ave Cattastropher!

ligger
som en dolk

"hädan ligger hon rödsådd vänd
gå inomnatten först efter


hennes lögande sång
där brottet strilat "
2008-10-21

  Inkarasilas
Åter detta, det är jord tagen, åter detta det är kvinna skändad, åter detta starka obevekliga, kvar står hon - Modern.

Det är högtidligt att läsa dig, så sällan jag lutar mitt huvud och är ödmjuk. Men det är jag, slå här och slå hårt som fan så vinglar knän och faller i röd sand. Ja.

Jag brukar spara dikter som märken över vad jag beundrar, det jag inte kan själv, eller för det vackra som ger mig huvudvärk. Dig sparar jag som något jag känner igen, något som får mig minnas varför jag andas. Varför en dag aldrig får bli bara en dag, det ska kännas och det ska rivas, det ska levas, allt annat är försumligt.

Santa Maria och skeppet seglar lång bort, under där är alltet som får det att rulla vågor och ovan där som får seglen att smattra - i allt är vi

Vansinnigt tjusiga bottenlösa, det som aldrig slutar, käkbrott och söndergnisslade tänders vånda, jag böjer min nacke.
2008-10-19
  > Nästa text
< Föregående

Cattastropher
Cattastropher