nej, men hennes beska lingonfötter

den gommen den

rör sig omsvepet 
kittat kvistmjuka skaren

frågar inte ting
släpp in gottegris tunga lap


långt om längre


skallet uppåt

hans urbenade bogskaft
reste sig inte ting
inte skålen
nej, men urdrucken spräckt
hennes lingonfot ovilad
hennes jägare
det sedda hann han

det som siktet såg