Karva in en ikon i mitt inre
det kommer inte att kännas, inget känns längre
tälj en jesusbild av mitt hjärta,
den enda smärtan som känns
är hyckleriets sting

Ät mitt hjärta, gör gärna det
men du kommer inte tycka om det,
jag är inte en "god" människa
ta min lever istället;
den är marinerad och klar

Du rättfärdige, jag otrogne
du tror på människan,
och säger att det finns nåt mer
jag tror på människan i tetrapack
med socker på

Att vantrivas kan man kalla det
själva levandet
trots frihet och en stundande artonårsdag
instängd med sig själv
och en svart klump

Jag nöter på gallret med mitt trubbiga inre
jag blir själv rostigare,
klumpen växer
svärtan enbart räcker för oss båda;
dock står du utanför

till sist kommer jag att ge upp,
till sist ska även jag brinna
min vila kommer, men innan jag läggs ner,
får jag ett påtvingat kors av bly
i min panna