Han hade just gått. Hon satte sig på den Kleinblå Grekiska stolen (som hon köpt på Amorgos och till hans förvåning monterat ner i delar för att kunna frakta hem.) Drog av sig strumporna. tände inte lampan. ville inte störa, skymningen, sig själv, den nyfödda som var på väg.

Han hade glömt cigaretterna, vände tillbaka. klev in på ny mark. hon satt frånvarande men på något märkligt sätt samtidigt närvarande. som om hon satt på en kulle betraktande fåglar som passerade.

Vi ses i morgon mumlade hon, just nu jag håller på att föda. med tre nybildade raka veck i pannan, svarade han misstänksamt - Jag visste inte att du var gravid (och satte utropstecknet i halsen.)
- Jag är alltid gravid svarade hon snabbt. han visste inte vad han skulle säga, om han borde säga något överhuvudtaget, om han borde gå, men ställde tillslut frågan - När ska du föda? Hon svarade stilla - Det beror på
och la till - Det visar sig när elden brunnit ut för denna gång och den mjuka askan bestryker mina ögonlock.