Timmarna kommer, timmarna går
Nu ska vintern flykta.
Långsamt nalkas förändringens år
till bidande knoppars lycka.
Isarna smälter av strålande sol;
mitt hjärta ska slutligen vakna.
Från livslängders strid i grön vitriol
står du och jag, äntligen, nakna.
Ty aldrig försvinner det evigas spår.
en ofruktsam vinter följs alltid av vår;
ett andetags cirkel har kommit till slut;
lärkornas sång; en bevingad tribut
Så slå mitt hjärta, slå
slå för det som är vårt.
Slå mitt hjärta, slå
stadigt, din tidlösa gång.
Slå för förening av mörker och ljus;
ett bröllop i kärlekens tempel.
Som klingande klockor är vågornas brus;
bränningar bryts mot en strand.
****
Knopparna brister och bladen de grönskar.
blommorna sträva mot solhjulets mitt.
Världen är min när ödet så önskar;
Jag ger dig mitt ord; mitt hjärta är ditt;
Mitt hjärta är ditt.