När jag var liten fanns du där,
Du följde varje steg jag tog.
Du log och skrattade ikapp med mig.
Vi åkte ”kasebana” i din källare.
Mina bröder och jag.
Det var ditt påhitt.

Efteråt när vi var genomdränkta av vatten.
Då tog du oss i din famn.
Torkade oss torra och bar upp oss för att spela bingo.
Helgerna med dig, gav oss våra bästa barndomsminnen.

När vi blev större, såg du på oss med stolthet.
Vi strävade efter din stolthet.
Det var det största ögonblicket i våra vuxna liv.
Du var en man som vi älskade, en man som gav oss så mycket kärlek.

En dag vände allt, du hamnade på sjukhuset.
Jag var där, tog din kalla hand.
Och fällde fler tårar än någonsin förr.
En vacker fredag lämnade du mig.
Och den starkaste önskan i mitt inre.
Är att bara få se dig le en gång till.