jag funderar på om livet är som en paketbyggsats

man får ett stort paket fyllt av olika delar i början av livet
man börjar att sätta ihop dem efter bästa förmåga
med eller utan hjälp av en beskrivning eller ritning
och med en förhoppning om ett lysande resultat

ofta har man för många eller för få skruvar och ideer om hur det ska vara
eller också så fattas det verktyg att sätta ihop det med

det kluriga är att man aldrig vet vad det ska bli när man börjar
visst kanske man har sett varan i katalogen
skapat sig en bild av hur livet ska se ut
fått orimliga förväntningar och blir bitter och besviken

man kanske inte ens vet vad det blev till slut
eller ens om det är färdigt när man tror att man är klar

men om det blir helt fel kan man alltid reklamera varan
skicka tillbaka den och beställ en ny
börja om från början

det är nästan aldrig försent att returnera ur livets katalog
det svåra är att bli nöjd och att aldrig ge upp

i slutet av livet står i alla fall resultatet där
vad det nu kan vara som man har byggt upp
endera blev det precis som det såg ut i katalogen
eller också blev det lite rangligt och krokigt
och inte alls som man tänkt sig

men är man inte nöjd med resultatet
kanske man kan piffa upp det med lite färg och fantasi

om man är nöjd är liksom lite upp till en själv
men obs och ps och vad du än gör

släng inte bort grundmaterialet
för då får du inte någon ny chans ds