och vi ligger tysta i
det frostskadade gräset
din hand vilar på min
bröstkorg
och jag se hur dina läppar
räknar mina
hjärtslag

vi säger ingenting
och egentligen vet jag redan
vårat tankenät har
flätats samman


din hand lämnar min hud
och kylan är fort där
ersätter tomrummet
och sen viskar du orden
man inte får säga

och om världar kan falla samman
och hjärtan spricka




så är det de
som händer
nu


*