Jag är flagnande tankar,
tysta viskningar från gårdagen,
men framförallt är jag din längtan
den som står skriven mellan raderna

jag vet, du ser dem inte
ändå bär vi samma saknad
orden belägrar mig i drömmen
dessa röda stavelser, glödande

du skriver mig levande
ändå dör jag i mellanrummen

(att leva ett liv i parantes,
är som att ständigt gå på tomgång)

nötta skor blir kostsamt i längden,
men för att bli närvarande i det frånvarande
krävs tålamod, att det tänkta tänks
och inte faller ifrån

mitt i tomrummet, det som klyver tanken
formar sig det ofattbara, vetskapen om
att det är ändå jag som skriver historia

slut