Så liten var den när den föddes
Ett litet lamm från en ungtackas sköte
Hon hade inte förstått att dra sig undan
mitt ibland hopen av gamla tackor

Innan den ens kommit på fötter
fick den sig en törn och slog sig svårt
Mitt hjärta blödde för den lille
Satt hos den lyfte den upp på sina ben

Den stod, men blott ett ögonblick
innan den åter rasade på marken
Mitt hjärta började inse det som det inte ville se
och vredgades stort

Jag jagade bort den gamla tackan
svor över hennes fotspår bad henne aldrig komma åter

Men den lille var forsatt lam

Någonstans kan jag finnas för den som lider
Men hjälpa den gå kan jag aldrig
Någonstans kan jag se andras oförstånd
Men hindra det att ske kan jag aldrig

Om jag förlåter den som gjort orätt
kanske ett annat lamm kan få liv

Som jag annars dömt skuldlös