Så det är väl mitt fel att vi inte längre skrattar åt saker ingen annan förstår
Och röker på vår mur och lyssnar på samma låt en hel natt ihopkopplade med
Ipodlurarna som jämt skulle trassla sig
och nu är det ingenting som kopplar ihop oss längre

det är nog mest mitt fel och i dina ögon ser jag att jag svikit och är otillräcklig
när kärlek räcker till kan inget ont hända
så du har nog rätt
men jag älskar dig mer än jag någonsin älskat någon annan
och snälla förlåt
mig för jag klarar inte att vi glider ifrån varandra för vi hör ihop bättre
än stjärnorna i karlavagnen eller Orions bälte
och vi lyser klarare

och jag har varit med folk jag kallar vänner och vi har
skrattat och jag är inte ensam
tro inte att jag inte klarar mig utan dig
(fast det gör jag egentligen inte för utan dig känns allting
Ganska meningslöst och jag gick förbi ditt hus idag och insåg
Att jag aldrig saknar någon som dig fast du bara är
Några radhuslängder ifrån
Hundratusen mil
Vi har aldrig varit såhär långt ifrån varandra förut)

Och när jag gick hem såg jag att det satt andra på vår mur