Har spytt galla klart nu,
vid det här laget är du
nog ganska sönderfräten

men var tvungen ser du,
för du hade skapat hål i mig

stort fult och elakt missfoster

dess självändamål blev att förgöra
känslan av intenheten,

den nattsvarta formen över att
inte bli sedd,

steg för steg växer våren in,
tills endast längtan finns kvar

från ögats inre kammare,
reser tiden förbi,

landskapet ligger öppet,
en underlägsen kamp
behöver inga vidder,

den när sina tankar i att
varje död är en födelse.