Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Ännu en remake...


Åsnan och enhörningen

Förlåt att jag säger det här
för nu gör jag allting så konstigt igen
men jag kan inte hjälpa det
Du är min enhörning

Du är drömmen jag försöker uppnå
Du är mitt leende i sömnen
och mitt skrik i natten när jag vaknar ensam
Du är grunden
för alla mina luftslott
Du är min enhörning

Ja du är min enhörning
Och jag
jag är en jävla åsna

Jag har försökt berätta för dig
hur du tar fram det goda
både i världen
och hos mig
Men alla mina ord förvrängs
och redan innan jag yttrar dem
hör jag
att de bara är skrianden

För du är en enhörning
och jag
jag är en jävla åsna

Ja du är min enhörning
Du är grunden
för alla mina luftslott

Och som den drömmare jag är
kommer jag aldrig kunna sluta hoppas

Som den åsna jag är
kommer jag aldrig kunna sluta bygga
hur blodig jag än skrapar mig




Fri vers av LePenseur
Läst 499 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2008-11-03 19:24



Bookmark and Share


  The Stargazer
Mycket känslosamt och fint, som det brukar bli när du skriver. Så där så att man verkligen känner äktheten och berörs. Först tyckte jag att det balanserade på gränsen till tjatigt, men sen rycktes jag med av upprepningarna och började gilla dem. Det som gjorde att dikten stack ut lite extra är hur du liknar dig vid en åsna och den andra personen vid en enhörning. Den känslan ser man ju beskrivas ganska ofta på lite olika sätt, men jag har aldrig sett den beskrivas med de linelserna förut. De var klockrena tycker jag.
2009-12-23
  > Nästa text
< Föregående

LePenseur
LePenseur