och medans vi satt där
flämtandes, efter att ha
försökt springa ikapp lyckan
höll jag ett krampaktigt tag
om din ena handled
räknade dina pulsslag
men dom skyndade på
alldeles för snabbt
för att jag
skulle hinna
med



Kom, sa du
utan att vända dig om
och jag ville skrika
att nej,
jag orkar inte springa mer
mina fotsulor blöder
och mina lungor är
lika ihopskrynklade
som trasiga
ballonger, men
du sprang vidare
utan att någonsin
vända dig om






och jag ville viska att;
jag hade inte behövt
röra mig en millimeter
till när du satt
där bredvid
för jag hade
lyckan precis
där





i min hand



*