Rummet de satt i var både fyrkantigt och tråkigt. Väggarna som en gång varit vita hade nu antagit samma Hepatitgula färg som Roffes ögon. Det var en märklig tystnad som utspelades sinsemellan de figurer som samlats den kvällen. Endast ett svagt ljud av smulande kunde höras och en omsorgsfull andning i takt med stoppandet av pipan.
Mogge satt barfota i sina träskor och körde foten lite fram och tillbaka i skon, som om han funderade på ifall han gick i rätt fotspår. Tid fanns inte när de satt så här...allt som kallades omvärlden slutade finnas när de stängde dörren om sig.
Roffe tände på medans Mogge fortsatte föra sin fot fram och tillbaka i skon...ljudet från pipröken som fyllde rummet gav en speciell glädje. Doften från döda råttor blandades med ytterligare en söt doft.
Med stängda ögon tog Roffe ett djupt bloss...log med stängd mun och lät röken sakta sippra ut. Så räckte han pipan till Mogge med en lurig blick.

- Minns ni Ingrid? frågade han lite viskande

- Jooo visst fan gö ja dä, sa Mogge och funderade

- Hon va ju snygg...synd som fan att ho trodde LSD va bra skit

- Jääävla skolexempel vart hon ju...flyga va?...jävla pucko...

Alla tystnade en stund...försökte komma ihåg men alla mindes inte den dagen. 
Pipan vandrade vidare mellan händer som visste vad livet inte hade att ge dem...tystnaden bröts av Karl som suttit tyst hela kvällen.

- Hon flög ju...en gång i alla fall.

Varje mun började fnissa och snart var Ingrid ett helgon i deras minne. Den vackra kvinnan som alltid delade sin kropp med dem hade minsann flugit...de hade knullat ett mirakel!
Dolda av verkligheten satte de sig tätt intill varann på golvet och kramades en stund...de önskade att en ny Ingrid skulle komma.
Mogge hade med en flaska hemkört...nån hade hittat lite Cola att hälla i. De släckte sin törst med spriten...skålade och rökte om vartannat...
Karl reste sig upp...tittade på sina vänner...suckade så röken hörde...

- Ja ska ba säg hej till Ingrid...kommer sen igen...