vilse i dimman
gick en berusade man

var det rätt väg

hans tunga steg höll takten
trummade vägen till sömns

blinkade lampor
eller var det nattens stjärnor

en bil tutar till

hela hans liv passerar
men inte personbilen

en duns i natten
utspridd rosa hjärnsubstans
och allt är stilla

på den svarta asfalten
rinner livet sakta ut

sen startar bilen
och kör med tjutande däck

hemma gråter barn

de har förlorat pappa
deras liv har förändrats