Nu är det nästan natt klockan fyra.
Och jag bankar på mitt ostämda piano
och tömmer det på alla sånger
som kan få plats där.

Jag har blivit rastlös.
Är inte lik mig
och en tekopp räcker inte längre
måste ha två, fem, elva till.
Jag behöver ett crescendo i varje sång.

Vill inte stanna kvar på samma ställe.
Måste vidare nu nu nu nu
till andra platser och andra färger
på nagellacket.

Och jag vill gå ut och dansa med
människorna som flyter förbi på gatorna.
En del gör avtryck i mig
som om jag vore deras piano
bara att banka på.

Vi ska skapa störst ljud av alla
i hela världen.

Det låter lite falskt
men det blir nog bra till våren.
För nu, nu vill jag skrika mig hes
tillsammans med dig.