Vissa dagar, nätter faller
ur sin linda, hittar inte hem
äter av min hunger, omättlig

en nattsjäl förgås inte i dagsljus
men i ljuset från din blick
ljuter jag döden lika vackert
som födelsen bringar livskraft

kanske är jag bara en lyssnerska
som omfamnar dina berättelser,
en måndotter som varsamt
följer historiens vingslag

kanske var det då namnet steg ur mig,
fjärilsöga, adjö nätter, adjö mörker
gryningen kallar i fjärran betraktar sig själv

var det drömmen som hjälpte mig
bära döden, likt ett skötebarn?
en morän från svunna tider
gjuter mina fötter varma, leder hem.