Redan medlem?
Logga in
En ovan jord betraktelse
En vindil ljuder över stilla landskap, träden söker min ensamhet, dessa miljarder år tar de aldrig slut fossila spöken, vandrande gäster från igår kanske är slutet nära nu, polerad till oigenkännlighet formar sig tidlös, i väntan på. Vad väcker min längtan, om inte döden, i det närvarande ögonblicket
Fri vers
av
Maria Zena Viklund
Läst 276 gånger och applåderad av 5 personer Publicerad 2008-11-10 13:15
|
Nästa text
Föregående Maria Zena Viklund |