Redan medlem?
Logga in
Sen den dagen var inget sig likt, men mattor är bra på att dölja
Hon reste sig och såg ut mot rummet allt var sig likt, ändå var allt förändrat
den röda mattan, köksbordet, mannen på stolen
ändå...
en sorts rädsla att älska föll ur hennes tankar
landade på golvet
snabbt sopade hon det under mattan
Fri vers
av
Maria Zena Viklund
Läst 362 gånger och applåderad av 13 personer Publicerad 2008-11-10 22:27
|
Nästa text
Föregående Maria Zena Viklund |