så många år
kollektiv besvikelse

så många år så många år

är det dödslängtan
i nedsuttna rullstolar

uppradade lik eller finns det liv kvar

fårade kroppar
och rynkiga ansikten
vitklädd personal men själen var svart

blinkande lampor

i långa korridorer
ekar tomheten varje steg räknas

i ångestfylld lukt
städar döden bland rester
av kvarglömda as kvarglömda själar

klockan tickar på
alla har glömt gå hem igen
minneslös vardag sinneslö vardag

det luktar frukt här
gammal kvarglömd rutten frukt
och blommor förstås söta sliskiga

källsorterade
soprum - fyllda med blöta
luktande blöjor gårdagens blöjor

asta gråter nu
oskar skriker på mamma
ingen minns - eller ens reflekterar

karl-axel vill gå hem
han måste mjölka korna
de slaktade två de finns inte mer

oskar slåss igen
han vilja är stark och seg
vill inte duscha men han förlorar

nu kommer maten
bortgjorda och nedmalda och färdigtuggade
småportioner

greta äter gröt
utan sina löständer
de står kvar bredvid i ett vattenglas

greta äter gröt
utan uns av livsgnista
den står kvar bredvid tyngdlöst svävande

personal längtar
efter frisk lufts frihet
de gamla väntar på döden

ser ni änglarna
de fyller rummen med ljus
vingslag av kärlek

de är också där