Rosorna har sakta vissnat, och ljuset sakta brunnit ut,
Regnet har förstört den blåa nallen som gjort dig sällskap.
Och om någon nu skulle krama den,
Skulle man dränkas av himmelens diamant tårar.

(Det finns
Så mycket
Jag vill,
Berätta.
Så mycket
Jag vill,
Ändra.)

´Men jag tvivlar så mycket på,
Att du faktiskt skulle höra.`

Vårat förflutna är det som finns kvar utav oss,
Och min framtid är det som återstår mig.
Men det finns inget mer dig,
Bara våra år tillsammans, men det skapas inte fler år med dig.

(För du
Är borta,
Och du
Kommer aldrig
Mera tillbaks.)

´Därför finns det inget mera av oss eller dig,
Bara mitt minne.`