Den duva som jag skickade
kom hem blodstänkt och
med sorg i sången.

Livet vill inte vara
min bundsförvant i
det här kriget.
Vi ska inte göra knutar
på våra strängar tillsammans.

Jag ska göra dem ensam.

Ljudet av snön som träffar löven
är så svårt att sätta in
i tabulaturen.
Vilken tonart spelar vintern i?

Vilken dynamik ryms i en snöflinga?

Vinden knäpper sina toner
mellan grenarna
och mitt gehör har gett upp
all sin värdighet
och kastar sig ut mot världen
i vild förväntan
över vad den ska hitta där.

Bara flera strider och
frusen aska.

För att göra smaken av förlusten
lite mindre bitter
strödde jag socker i blodomloppet
och hoppades att diabetes
bara var ett medialt påhitt.

Förvånande
upptäcktes det
att jag hade
fel.