Berusad drottning
Över kungariket självförakt.
Blundar hårt och ber att
det ska sluta snurra
för snart kommer elden
och hon orkar inte dö nu.

Hon tog ut levern
och vred ur den
noggrannt.

Med hjärtat på helspänn
och lungorna fyllda av rök
krökte hon på läpparna
och hostade fram
sin välsignelse

"Detta land är annu inte dött
Vi kan bygga något nytt
ur tjäran
Låt oss se lösningarna
och ignorera cancern."

Ur hennes sköte föddes
prins Dödslängtan
som log sitt bedårande
kalla leende
och sa att
"Kriget välkomnar vi
fred är för mesar."
Efter att ha funderat
ett tag så tillade han
"Gud vill det."

Gud suckade och grep efter kanylen
En dos heroin till och kanske
skulle den här världen
vakna upp till något bättre.

Sen en till
innan kallsvetten
och skakandet hinner komma.