sorg
det växer i träden
rör sig i vattnet
levande inom mina väggar

jag odlar sorg
skuggorna
sluter sig kring
människohjärtat

i den stund
paniktårarna kommer
blir materia
overklig
hur kan någonting
spela roll?

epileptiska rörelser
ett overkligt hat
en överväldigande kärlek
äter kött
från mina ben

i panikångestens kärna
sluts mörkret
nära
fyller munnar
mättar magar
vrede är en dödssynd

jag är så ledsen
att jag inte blev mer
kände mindre
föll in i ledet av
likgiltighet

självmordet är aldrig
så nära som
när du är långt ifrån