Hon bär sin historia, en mantel
av rosentagg,

förådd och icke förstådd
bragd ur tidens rand

hjärterot tyngd av sorg
en eggelse för lusta

bryt mitt sigill,

jord ber jag om,
och himlen därovan

led mig mot soluppgång
bered plats för kvinnosång

på din vänstra sida, välsignad