Jag vill skriva dig på näsan,
men orden faller liksom isär

så jag skriver om längtan
och mullvadar, hur jag gräver
mig ner genom skikten

för det som skymmer, täcker
inte alltid det som täckas vill

när dagen lägger sin sista vila,
blir ett med natten,

när hösten hänger sig åt vintern,
lovar sista dvalan,

då faller jag in i skymningslandet,
det tysta och förmår inte mer

än att ödmjukt andas, lite till

lite till

lite till