När jag var barn

                           talade jag som en jävla kråka

          förstod som en uggla

                                  och tänkte inte

      så jag vet inte

                      om man ens kan säga att jag var.

               Men sedan jag blev

                                har jag lagt fram det väsentliga.

Då satt jag under bordet och

                             kammade

                             mattfransarna

                             till perfektion

Då fick jag

             inte skratta

                               för högt

             inte gråta

                             för blött

             inte fråga

                             för undrande

             inte svara

                            för utförligt

             inte tänka

                             för djupt

             inte läsa

                           för långt

             inte lära

                          för meningsfullt

Då som nu fanns han inte

Då var jag egendom

                     då var jag betjänten

       i hallen

                     och alla

                                   hängde sina kläder på mig

     tills jag inte syntes längre

Då hade jag inga val

                                                          Gör det.