Fast dessförinnan måste man leva.

Men hur vet man hur man bör leva?
Man bör göra som man alltid har gjort.
Säkerligen är det ett säkert kort.
Men då får man lita på
att det som alltid har varit är rätt.

Men hur vet man vad som är rätt?
För att någon säger det,
eller för att det känns?

Jag vet att den här banan
är den rätta
för att orden,
så fort jag vänder blad,
lämnar arket,
kryper sig närmare,
viskar i mitt öra
och lämnar någonting,
och jag skälver.

Det faller sig liksom naturligt.

Men det är väl inget att ägna sig åt?
Man borde hålla sig till verkligheten.
Det som är och alltid har varit.

Men man måste vara sig själv också,
sa han, och kysste tystnaden från mina läppar.

Det föll sig liksom naturligt.

Fast nej, nej,
man borde gifta sig med regeln,
flytta in i "lyckans" hus
och ta anställning,
en fast position,
och bidra.

Fast dessförinnan måste man leva.